Vid valet av gravsten skall det fattas beslut om såväl utseende, storlek, material o.s.v. En utgångspunkt kan vara att titta på hur övriga gravstenar ser ut på näraliggande platser på kyrkogården. Om man inte vill att stenen ska avvika alltför mycket bör man ta hänsyn till detta.
Vid valet av material ska det också bestämmas om färgen. Gravstenar är oftast tillverkade i mycket hårda material som granit eller marmor och kan fås i många olika färger.
Ett annat beslut är om man ska ha en liggande eller en stående gravsten. Är det en familjegrav kan man tänka sig att man har den stående stenen som den huvudsakliga men man kan komplettera den med en liggande.
Fördelen med en stående sten i vårt svenska klimat är att den dels är mindre utsatt för vädrets makter och dels att inskriptionerna blir läsbara även om det finns ett snötäcke på marken. På en liggande sten kan det vara klokt att inskriptionen är förhöjd för att undvika att tidens tand sliter ut den.
Stenens yta kan vara utformad på olika sätt. Valet bör inte göras enbart med utgångspunkt från utseendet utan också från hur lättskött ytan är. Man kan välja råhuggen för att bevara en naturlig känsla; men det medför också mer underhåll. En finhuggen yta är jämnare men fordrar även den regelbundet underhåll. Nästa nivå är mattslipad medan den fjärde är polerad.
När det gäller själva dekoren bör den anpassas till vilken yta på stenen man har valt. Regeln är att ju grövre huggen desto bättre passar det med djupblästrad inskription. Detsamma gäller förgyllningen. Man vill ju gärna att texten ska vara läsbar även för kommande generationer och att dekorationerna inte har förgåtts av väder och vind.